En historisk tillbakablick: Från fattighjon till äldreomsorg

Från att ha varit en blygsam och ofta bristfällig verksamhet har den utvecklats till en välorganiserad och omfattande del av kommunens sociala omsorg. Följ med på en tillbakablick på utvecklingen, från de svåra förhållanden som rådde före 1800-talet till den moderna och omsorgsfulla verksamhet som finns idag.

”[…] angående änkan Ferngren i Orrestads Grindstuga, som sedan några dagar lidit av sinnessvaghet, att hon tills vidare skulle få inflytta i fattighuset, att där erhålla den vård, hon i Grindstugan saknade, helst ännu icke förmärkts, att hennes sinnessjukdom varit åtföljd av våldsamt uppförande […]. I varje händelse förbehöll församlingen ett husrum åt henne i nämnda Grindstuga, varest hon en längre tid bott och där hon hade sitt egentliga hemvist.”

(Protokoll, extra sockenstämma Flens församling 4 mars 1849)

Före 1800-talet var äldreomsorgen i Flen, liksom i övriga Sverige, underutvecklad. De gamla och orkeslösa fattiga kunde säljas till lägstbjudande på auktion, vilket ledde till att de ofta hamnade i usla förhållanden. Det var inte ovanligt att de boende i fattighusen var tvungna att dela rum med flera andra personer och förhållandena var ofta svåra med överbeläggning, ohyra och brist på grundläggande bekvämligheter.

Äldreomsorgens trevande start

Under 1800-talet började samhället att ta ett större ansvar för de äldre. Ett fattighus uppfördes vid Eksjö, men det var smått och bristfälligt. De boende där var tvungna att klara sig själva eller hjälpa varandra efter bästa förmåga. Förhållandena var ofta svåra, med överbeläggning, ohyra och brist på grundläggande bekvämligheter. Trots detta var det en början till förbättring och kommunen började att se åldringsvården som en viktig del av sin sociala omsorg.

Snuten och fattighjonens eländiga tillvaro

Huset som gick under namnet Snuten, låg på privat mark som tillhörde Flensby, var det enda hemmet för omkring 10-12 personer, dessa kallades fattighjon. Stugan bestod endast av ett enda rum och förhållandena i huset var svåra. Taket läckte och spisen var bristfällig, vilket gjorde det svårt för de boende att tillreda sin mat. Varje hjon fick en liten del mat en gång i månaden och de var tvungna att dela på spisen för att laga sin mat. Detta ledde ofta till osämja mellan de boende, eftersom flera ville laga sin mat samtidigt.Det var inte bara de praktiska svårigheterna som var problematiska. Huset var också fullt av ohyra, och väggarna och möblerna var infekterade med vägglöss och andra skadedjur. När huset revs 1885, sa den som gjorde det att det fanns en stor mängd vägglöss, förutom allt annat småkryp.

De boende i huset hade inga medel mot ohyran, och de var tvungna att använda sig av primitiva metoder för att försöka bli av med den. De använde brädlappar med små hål i för att sova på, och på morgnarna gick de ut på vägen och bultade ur ohyran ur brädlapparna. Vissa av de boende passade också på att göra detta när bönderna åkte till kyrkan på söndagsförmiddagarna, så att de kunde få ohyran ihjälkörda av vagnshjulen. Förhållandena i huset var också svåra för de kvinnor som bodde där. Ogifta flickor som blev gravida kunde tvingas att föda barn i huset, eftersom det inte fanns något annat husrum att tillgå. Dessutom var det svårt för kvinnor som var gravida eller hade barn att hitta arbete eller en plats att bo, eftersom de ofta blev motade av samhället.

Historien om fattighuset i Snuten är en skakande påminnelse om de svårigheter och umbäranden som många människor upplevde under 1800-talet. Det är en historia om fattigdom och umbäranden, men också om människors förmåga att överleva och kämpa mot svårigheterna.

Ivar Heyman och kampen för ett värdigt ålderdomshem i Flen

Även i början av 1900-talet var förhållandena för de äldre i Flen svåra. De boende i det gamla fattighuset, som låg på privat mark, levde också under mycket svåra förhållanden. Men tack vare en engagerad disponent, Ivar Heyman, som ivrade för att de äldre skulle få det bättre, började saker och ting att förändras. Den 5 februari 1907 kom frågan om inköp av gästgivaregården Ada upp till diskussion. Gården skulle inredas till ålderdomshem och disponent Heyman var en av de drivande krafterna bakom förslaget. Efter några månaders diskussioner beslutades det att köpa in gården för 18 000 kronor.

Ada öppnar dörrarna – nya tider men gamla motstånd kvarstår

Gästgivaregården Ada blev så det första ålderdomshemmet i Flen och det var en stor förbättring jämfört med det gamla fattighuset. Huset moderniserades och 1914 beslöts det att installera elektriskt ljus och en tvättstuga. Det var också första gången som ordet ålderdomshem användes i stället för fattighus. Det var dock inte alla som var överens om att de äldre skulle få det bättre. 1897 hade kommunen avstyrkt ett förslag om allmän ålders- och invaliditetspension, med motiveringen att det skulle bli för dyrt.

1909: Nystart för åldringsvården

Det var först 1909 som en kommitté tillsattes för att ordna fattigvården och disponent Heyman var en av ledamöterna. Kommittén kom med förslag till inredning av det nyligen inköpta ålderdomshemmet och förslaget antogs enhälligt av stämman. Från och med 1910 kan man säga att åldringsvården varit ordnad i Flen, fastän tilldelningen var liten många gånger. Under första världskriget var det särskilt svårt, då det inte fanns tillräckligt med livsmedel att köpa. Men tack vare den engagerade kommittén och disponent Heyman kunde ålderdomshemmet fortsätta att utvecklas och förbättras.

I dag kan vi se tillbaka på en lång historia av omsorg och utveckling i Flen och det är tack vare människor som disponent Heyman som vi har kommit dit vi är i dag. Ålderdomshemmet Ada är ett exempel på hur samhället kan förändras och förbättras när människor engagerar sig och kämpar för en bättre framtid. Under resten av 1900-talet fortsatte utvecklingen av äldreomsorgen i Flen. Kommunen började att bygga nya ålderdomshem, och den första socialvårdsassistenten anställdes.

Johansson och Heyman var pionjärer

Disponent C.V. Johansson blev ordförande i fattigvårdsstyrelsen och införde registerkort för de hjälpbehövande. Detta underlättade arbetet med att ge rätt stöd till rätt person. Äldreomsorgen i Flen började nu att ta form. Disponent Ivar Heyman och disponent C.V. Johansson är bara två exempel på personer som har spelat en viktig roll i utvecklingen av äldreomsorgen i Flen. Deras insatser och engagemang har lagt grunden för det moderna och deras arbete kommer att minnas som en viktig del av kommunens historia.

Idag är äldreomsorgen i Flen en välutvecklad och omfattande del av kommunens sociala omsorg. De äldre har tillgång till moderna och bekväma boenden och personalen är utbildad och engagerad i att ge den bästa möjliga omsorgen. Det är en betydande förbättring jämfört med de svåra förhållanden som rådde för bara några decennier sedan. Inom ramen för äldreomsorgen finns det till exempel möjlighet till boende och vård på särskilda boenden, som är utformade för att tillgodose de enskildas specifika behov. Dessa boenden erbjuder en trygg och omfattande miljö där den enskilde kan få den vård och omsorg som behövs. För de som föredrar att bo kvar i sina egna hem finns det olika former av hemtjänst tillgängliga, som kan anpassas efter den enskildes individuella behov.

Stöd och omsorg för en trygg ålderdom i Flen

Hemtjänsten kan omfatta allt från praktisk hjälp i hemmet och inköp, till personlig omvårdnad och stöd i det dagliga livet. Utöver de omsorgsinsatser som erbjuds, finns det också möjlighet till ekonomiskt stöd och bidrag för de som behöver det. Detta kan inkludera bistånd i form av försörjningsstöd, som syftar till att säkerställa att den enskilde har en skälig levnadsstandard.

I Flens kommun strävar man efter att skapa en miljö där alla kan känna sig trygga, sedda och omhändertagna. Genom att erbjuda en bred palett av tjänster och insatser, från boende och vård till ekonomiskt stöd, arbetar kommunen för att främja ett aktivt och meningsfullt liv för alla medborgare, oavsett ålder eller funktionsförmåga. Om du eller någon du känner är i behov av stöd eller vill veta mer om de tjänster som erbjuds, är du välkommen att kontakta kommunens socialtjänst för mer information och vägledning.

Äldreomsorgen i Flen är ett exempel på hur samhället kan förändras och förbättras över tid och det är en inspirerande historia som kan ge oss hopp och motivation för att fortsätta arbeta för en bättre framtid för alla.

/ Roger Petersson, idéhistoriker och kommunarkivarie

Källor: Johan Andersson, Från by till stad, 1964, Kommunarkivet