Publicerad:
Bakom kulisserna hittar vi Elisabeth Bergqvist, regissör och konstnärlig ledare, som tillsammans med 16 färgstarka ungdomar och ett hängivet produktionsteam har arbetat intensivt sedan i höstas.
Vi tog ett snack med Elisabeth i anslutning till premiären för att höra mer om den intensiva arbetsprocessen, nerven bakom kulisserna och den rena magi som uppstår i mötet med publiken.
Vem är du och vilken roll har du i detta projekt?
– Jag heter Elisabeth Bergqvist och arbetar som lärare i drama, teater samt bild och form på Kulturskolan i Flen. I det här projektet är jag regissör och konstnärlig ledare för musikallinjen. Min roll är att se till att materialet och manuset vi har valt tar gestalt i allt vi gör på scenen. Genom att jobba fram rollkaraktärerna med hjälp av rörelse, sång och dans bestämmer jag hur den färdiga berättelsen ska uttryckas.
Kan du berätta lite om ensemblen? Vilka är ni som har tagit er an den här utmaningen tillsammans?
– Varje år sedan 2013 sätter Kulturskolan upp en musikal eller ett musikteaterverk. Det här året gör vi en omarbetning av Victor Hugos Ringaren av Notre Dame. Det är en version som kommer från Västerbottenteatern och är skapad av Fransesca Quartey, P-O Nilsson och Bim Wikström.
Ensemblen består i år av 16 ungdomar från årskurs 6 och uppåt. Eftersom det krävs förkunskaper för och att man har sökt till musikallinjen, har alla någon tidigare erfarenhet av antingen teater, sång eller dans. Runt ensemblen finns också ett stort och viktigt maskineri: producent, sångpedagog, slöjdpedagog, ljustekniker, ljudtekniker samt en liveorkester bestående av en kapellmästare och fyra musiker.
Vägen från manusbord till scen
Om du skulle beskriva er arbetsprocess för någon som aldrig varit bakom kulisserna – hur ser vägen ut till den färdiga föreställningen?
– Vi jobbar under två terminer. Vi startar i början av augusti och avslutar med föreställningar i början av juni. Tidigt under hösten fokuserar vi mycket på gruppdynamik och samarbetsövningar. Det är helt avgörande att vi lär känna varandra ordentligt så att alla känner sig trygga i gruppen.
Själva instuderingsarbetet av sångerna görs tillsammans med vår sångpedagog och kapellmästare, medan det sceniska arbetet formas tillsammans med mig. Danserna skapas i sin tur i nära samarbete med vår danspedagog.
I en musikal suddas gränserna mellan tal och sång ofta ut, vilket ställer ganska höga krav på ungdomarnas egen instudering av materialet. Det krävs ett enormt fokus, samarbete, respekt och tillit. Ungdomarna är alltid fantastiskt väl förberedda när de kommer till repetitionerna.
Ju närmare premiären vi kommer, desto mer har karaktärerna formats. Med hjälp av kostym och smink får rollerna sin sista finish. Bakom och under scenen är det sedan ett högt tempo med snabba klädbyten och rekvisitaflyttar där alla hjälps åt. Alla uppgifter är precis lika viktiga för att helheten ska fungera. Ungdomarna lär sig att ta stort eget ansvar, men det allra viktigaste är att ha roligt och växa i sin självkänsla tillsammans med andra.
En tidlös klassiker som berör
Hur har ni arbetat för att göra denna klassiska berättelse relevant för dagens teaterpublik?
– Det här är som en fullspäckad actionrulle som verkligen innehåller allt! Det är berättelsen om barnet som lämnas på kyrktrappan för att han är vanskapt, får växa upp hos fader Frollo i katedralen och blir ringaren Quasimodo. När han väl ger sig ut på egen hand möter han sitt livs kärlek, Esmeralda.
Frollo blir svartsjuk och använder Quasimodo som lockbete för att röja undan Esmeraldas andra friare. Samtidigt får vi följa Esmeraldas egen historia; flickan som omhändertas av tiggare och romer och som letar efter sina rötter. Dessa berättelser vävs samman på ett fantastiskt fint sätt som berör, upprör, skrämmer och roar.
Om du får välja en scen i föreställningen som du tycker är extra kraftfull, vilken är det och varför?
– Fängelsescenen. Kvinnan Paquette sitter fängslad för att hon stört ordningen på torget med sin förtvivlan och gråt, och hon beskyller romerna för att ha stulit hennes barn Agnes. I samma cell hamnar nu Esmeralda, oskyldigt anklagad för att ha försökt mörda en högt uppsatt officer.
Plötsligt möts deras berättelser och det uppdagas att Esmeralda faktiskt är Paquettes förlorade dotter. Det är en otroligt fin scen som beskriver hur gränserna för kultur, traditioner, normer och status i samhället helt suddas ut i mötet mellan mor och dotter. Det är en helt tidlös scen som lika gärna skulle kunna utspela sig idag.
Glittrande ögon och äkta teatermagi
Hur är stämningen i ensemblen under spelperioden, och vad hoppas ni att publiken bär med sig?
– Stämningen är spänd och fylld av förväntan. Efter premiären igår kände man verkligen hur föreställningen ”lyfte”. Allt blev tajtare och alla koncentrerade sig på ett helt nytt sätt. Det är oerhört fint att se hur det glittrar av ren lycka i ungdomarnas ögon efteråt. Det gensvar man får från publiken är en verklig kraft som boostar ensemblen med positiv energi – det är den energin de lever på och växer av.
I Flens kommun har Kulturskolan förmånen att spela för skolelever varje år. Att få dela med sig av detta till andra barn och unga är en lyx. Det ger en viktig kulturupplevelse under skoltid, men det inspirerar också andra barn till att vilja uttrycka sig och hitta en meningsfull fritidssysselsättning, som att börja spela ett instrument eller gå en konstnärlig kurs hos oss.
Finns det något mer du vill lyfta fram som läsaren behöver veta?
Elisabeth ler varmt när hon tänker tillbaka på premiären: – Igår under premiären satt jag på första raden. När det var slut vände jag mig om mot två barn från årskurs fyra som jag haft i andra sammanhang genom Kulturskolan och frågade vad de tyckte. "Jaaaaaaa!" svarade de med stora, runda ögon. "Hon försvann bara! Alltså bara försvann, på riktigt!"
Och det är ju precis det som är det fantastiska. Det här är på riktigt. Teater, alltså.
Föreställningarna spelas 4 och 5 juni för allmänheten, in och boka plats:
https://visitflen.se/evenemang/evenemang/2026-04-21-ringaren-i-notre-dame Länk till annan webbplats.
Skriv ut
