Idag den 15 juli hissas Meän flaku på flera håll i Sverige. Det är dags att fira tornedalingarnas dag! Lär dig mer om tornedalingarnas kultur och språk och möt Eva Norman, en sörmländsk tornedaling med rötter i Tärendö i Pajala kommun.
Ett hjärtespråk med en svart historia
Historiskt sett har tornedalingarna upplevt vissa former av diskriminering och förtryck. Deras kultur och språk har betraktats som underordnat. Exempelvis förbjöds användningen av det tornedalsfinska språket i skolan under en period, vilket påverkade bevarandet av deras språk och kultur. Under senare år har det skett positiva förändringar, inklusive erkännandet av tornedalsfinska som nationellt minoritetsspråk och ökade insatser för att främja och bevara den tornedalska kulturen. Det är viktigt att fortsätta arbeta för att säkerställa att tornedalingarnas rättigheter och kulturella arv respekteras och bevaras, samt att bekämpa diskriminering i alla former.
När vi frågar Eva vad betyder det för henne att Sverige uppmärksammar denna dag svarar hon:
– Det är såklart en viktig dag! Sverige är ett långt land som har massor med olika kulturer, natur, väderomslag och därtill 6 språk. Man kan säga att det är flera länder i ett land. För mig och många andra är det en rikedom att ha, där minnesdagar är viktiga för att belysa och bevara kulturen och språket. I min by har man alltid värnat om varandra oavsett vilket språk man pratar.
Tornedalingen som hamnade i Sörmland
Eva är född och uppvuxen i Tärendö som är en liten by i Tornedalen. I byn talar man finska, svenska och meänkieli. När hon gick i skolan hade hon klasskamrater som varken kunde finska eller meänkieli, det räknades helt enkelt inte som ett språk.
– Min pappa tyckte att det var viktigt att hålla igång meänkielin, vilket var något han tillsammans med finskan hade med sig från sin barndom. Som barn tyckte jag väl att det inte var så viktigt. I tonåren var det rent av inte coolt. Först när jag flyttade till Stockholm i 20-årsåldern förstod jag vilken rikedom, gemenskap och kulturarv jag hade med mig. Plötsligt blev det väldigt viktigt. 1982 gick flyttlasset temporärt ned till huvudstaden. Arbetslösheten var hög där hemma och hon hade planerat att stanna i ett år. Nu har det gått ett tag men här är jag än! Sörmland är på ett sätt väldigt likt hemma, när det kommer till naturen. Det finns rikligt med sjöar, hagar, vatten och välvårdade marker. Sörmland är ett bra surrogat till Norrland.
Om hemlängtan, norrsken och älven
När vi frågar Eva om hon längtar hem svarar hon att hon inte längre har en önskan om att vara en bybo. Däremot är midnattssolen, naturen och älven a och o för henne, det är det hon har med sig och som hon beskriver att hon står på.
– Jag behöll mitt barndomshem ett par år efter mina föräldrars bortgång, men jag kände inte att det var min plats längre. Nu är jag här och har bestämt mig för att inte flytta hem.
Hem till Tärendö är det 116 mil enkel väg, men Eva åker upp varje år. Hemma, som hon kallar det, får hon energi, kraften att bara vara utan stress och ljud. Midnattssolen gör mycket, klockan kan lika gärna vara tre på morgonen eller tre på eftermiddagen, vilket skapar en underbar känsla. Dessutom är det myggfritt, menar Eva!
Om språkarv och framtiden
Sedan Evas föräldrar gick bort har hon inte så många att prata med på Mielenkäli, men hon tar gärna tillvara alla tillfällen hon får att tala sitt språk. Eva menar att hon inte kan kräva att mielenkäli ska föras vidare till kommande generationer i hennes familj, men att det vore roligt förstås. Hon har lärt sina egna barn att räkna och lite andra enklare saker. Eva menar att det inte blir samma sak för hennes barnbarn, eftersom de inte har samma koppling till Tornedalen.
– Jag är ändå så glad att det finns eldsjälar där uppe som driver kulturen och språket vidare. De skapar exempelvis teaterföreställningar och böcker på meänkieli. Dessutom finns det ju kommuner som särskilt ska främja servicen på minoritetsspråk, och riksföreningar kring meänkieli, men dit har jag inte tagit mig än.
Populärmusik från Vittula & Mannen som dog som en lax
Kanske känner du igen titlarna på dessa romaner, skrivna av Mikael Niemi? Han är själv tornedaling och uppväxt i Pajala. Vill man förstå den tornedalska kulturen är det ett hett tips att läsa hans böcker, berättar Eva. Han har lyckats fånga in kulturen och naturen på ett sådant realistiskt sätt! Det finns även poddar och musik som har anknytning till språket och kulturen, exempelvis podden “Proud to be Ummikko” eller Raj-Raj Band.
Eva avslutar med att säga:
– Olen kuka olen ja olen ylpeä alkuperästäni! Det betyder “Jag är den jag är och jag är stolt över mitt ursprung!”
Vi riktar ett stort tack till Eva som ställt upp på denna intervju i syfte att uppmärksamma en del av det svenska språkets kultur och mångfald. Tillsammans är vi Flen!