Farthinder anläggs där antalet oskyddade trafikanter är högt och hastighetsefterlevnanden är låg. Innan beslut om hastighetsdämpande åtgärder tas ska hastigheten mätas under minst 7 dagar i följd.
Vilken typ av hastighetsdämpande åtgärd som vidtas ska utredas under projekteringen och här ska även vägas in om gatan kan anses vara viktig väg för räddningstjänst samt om gatan trafikeras av buss i linjetrafik. Farthinder kan utföras genom avsmalning, anläggning av upphöjningar samt timglashållplatser.
Vägbulor och förhöjda överfarter
Vägbulor och förhöjda överfarter är de mest effektiva hastighetsdämpande åtgärderna. De ska utformas med hänsyn till både sin effekt på hastigheten och till åkkomfort. Alla upphöjningar fungerar inte på gator som trafikeras av buss i linjetrafik. Dialog med kollektivtrafikoperatören och kollektivtrafikhuvudmannen förs innan upphöjningar får införas på bussgator.
Sidoförskjutningar
Sidoförskjutningar används som hastighetsdämpande åtgärd där det bland annat av geotekniska skäl inte är lämpligt att bygga vägbulor eller på vägar där det går buss i linjetrafik. Sidoförskjutningar kan uppnås naturligt till exempel genom avsmalningar.
Avsmalningar
Avsmalningar av gatans bredd tillsammans med sidorförskjutningar, tillämpas som ett alternativ där det av geotekniska skäl inte kan eller går att anlägga vägbulor eller där det går buss i linjetrafik. Avsmalningar kan uppnås bland annat med mittrefug, dubbla sidorefuger eller breddning av gångbanorna. För att ge en säker effekt bör avsmalning kombineras med andra hastighetsdämpande åtgärder, exempelvis gupp eller sidoförskjutning.
Refuger
Refuger används för att separera motriktade trafikflöden samt som hastighetsdämpande åtgärd vid olika korsningstyper och övergångsställen på högtrafikerade vägar. Dessa kan syfta till att skapa en trygg övergång för oskyddade trafikanter.
Skriv ut